The Story Behind The Disease

Det känns som om allas liv runtomkring mig utvecklas och växer. Alla är påväg nånstans men jag är fortfarande fast.. ja bara står och trampar och kommer ingenstans... min lägenhet är tom... bara jag och mitt huvud.. saknar min mamma  och min familj... saknar att ha den tryggheten runt omkring mig... känns som om jag har blivit kastad ut i de okända utan något skyddsnät...och ja hatar det. Jag hatar varenda min av det.
va jag önskar att ja hade lite mål i mitt liv, nått att sträva efter. Jag hade det förut..Ville bli politiker eller psykolog... älskar egentligen att hjälpa människor... Men sen hände det en massa skit och jag fastna.

Ja känner mej så fuckin ensam i det här.. ja vill känna mig fri... inte fast...

So sick of love songs, so tierd of tears... spelades i radion, den hade precis kommit ut. Jag älskade den.

Han plockade upp mej utanför mitt hus.. ingen visste att ja skulle träffa honom. Han hade en ljusblå fjällräven på sig , ja minns den så väl. Han frågade mig vart vi skulle, inte visste jag? Han fick bestämma..
Ja hade haft sex i en bil förut.. de va inget konstigt för mej med det. Men de va nånting annorlunda med honom idag.. han fick mej att känna mig illa tillmods... han va kall. Ville därifrån. Försökte tänka att de skulle bli annorlunda när vi stannat nånstans.
Han körde in bakom en idrottshall, ganska nära där ja bodde då. Vi stannade bilen å han knäppte upp byxorna och titade på mig.. 
Han måste driva, tänkte jag. Sug av mig sa han. Jag garvade åt honom, av chock. Nej de tänker ja inte göra svara jag. 
Då ändrades hans blick, han tog tag i mitt huvud och drog mig mot hans kuk.. Jag ryckte tillbaka. Ja säger återigen nej. Förstår han inte? är jag inte tillräkligt tydlig? Varför lyssnar han inte?
Mina nej gör honom arg... han tittar på mig som om ja inte har nått val om ja vill komma därifrån. Han ser arg ut.. men han skrattar hånfullt åt mej när ja säger nej..
Jag måste tänkt tusen tankar när vi satt där.. ja var tydlig, kunde inte sagt nej tydligare.. men han lyssnar inte.. han hör men han lyssnar inte..
Han drar återigen ner mitt huvud mot hans kuk... ja stretar lite emot men han trycker ner mig igen. Ja vet än i dag inte varför jag blev så rädd. Men tillslut gjorde ja som han sa. Jag slöt mina ögon och tänkte att de här snart är över och ja får gå hem.. då och då tänkte jag att han inte hade förstått när jag sa nej... så ja satte mej då upp igen tittade honom i ögonen och sa så klart och tydligt jag kunde. Nej det räcker nu.
Men mina ord hade ingen betydelse. Du får inte komma sa ja gång på gång.. inte i min mun.. kom inte..
Ja blundar.. snart snart är de över.. snart är du hemma.. sen kan vi glömma de här..
Han kommer.. och han har händerna runt mitt huvud så ja kommer ingenstans.. ja öppnar bildörren och spottar..
De är först nu min ilskar börjar tappas upp.. ja hatade honom.. vad trodde han att jag var? jag satt tyst i bilen på vägen hem.. visste att om ja skulle öppna min mun å säga nått så skulle jag börja gråta. Jag ville inte ge honom den tillfredställelsen. Han å andra sidan frågade mig gång på gång varför ja va sur. Jag kan än idag inte förstå att han inte fattade. För jag var tydlig. Ja smällde igen bildörren när vi va utanför mitt hus.. gick in i porten.. kröp i hop i ett hörn..
Ja kan inte gå hem, inte nu, inte såhär.. ja kunde inte gråta.. hade panikångest... Jag kunde inte heller sitta i porten för länge. Tänk om nån skulle komma..
Försökte samla ihop mig själv, lugna mej. tog hissen upp.. ett djupt andetag och in i lägenheten.. förbi mamma in på toaletten.. Tror ja borstade mina tänder i 10 min innan ja gick ut.. in i mitt rum... trygghet.


So sick of love songs, so tierd of tears. Ja brukade älska den låten.

Vet att ja har varit borta.. inte ens läst bloggar på jätte länge.. inte orkat skriva.. tror inte jag har haft nått att blogga om.. men ska försöka bli bättre iaf..

*triggande*

*triggande*

Förlåt att ja inte har skrivit så mkt på senaste.. de kommer väl men idag så låter jag videon tala för sig själv.
Den är triggande så mår ni dåligt titta inte.

just nu är de bara på väg ner.. snart finns inget ljus..
De gör för ont.. ser inga utvägar..
Vill inte leva i den här världen.. den passar inte mej..
Den är för ond
folk bara gör illa varandra
gör illa mej..
Ja vill inte att de gör ont mera nu
Jag orkar inte.. men inte tycks förstå de
hur jag än försöker förklara att jag går sönder

aa.. nu måste ja börja från början igen.. de som är svårast för mej när jag är kär är min otroooliga svartsjuka.. jag hatar att vara svartsjuk, men endå så kan ja inte hjälpa det. Jag kan inte påverka att han inte gillar mej på det sättet, kan bara försöka ändra mej själv.. Jag har en otrolig ångest idag.. vill dra täcket över huvudet och låssas att jag inte finns.. får man göra det? Jag vill vara okontaktbar från honom, bara så jag får slappna av och inte ha han i mitt huvud.. kanske ska byta nr.. usch jag vet inte.. fan att de ska va så jobbigt.. jag vill verkligen inte vara kär.. de här suuger.. ensamhet och tomhet som inte går att fyllas.. blir bara värre ´när jag har varit såhär destruktiv,. nu längtar jag verkligen till mitt nästa samtal hos kuratorn., fan ja som precis hade haft ett par bra dagar...!

Jag festade å drack igår, och jag drack som vanligt för mkt. Och när jag blir full så släpper alla mina gränser och jag kan inte tänka på konsekvenserna. sex är min största destruktivitet. ännu ett sätt att göra illa mej själv på. och ni vet killen jag har skrivit om som jag håller på att glömma. Han som inte är kär i mej. Jag ringde honom igår, gick hem till honom och vi spendera hela natten och dagen med en otroligt massa destruktivt sex. De va underbart och smärtsamt. De här måste nog vara min höjd av dumhet. Varför utsätter jag mej för en kille som inte vill ha mej? känner mej så konstigt likgiltig idag.. och livrädd de är jag också, rädd för va ja nu kommer känna igen. Rädd för att han ska börja höra av sig igen, rädd för att sakna honom för mkt igen. De här va ett återfall, precis som en missbrukare.


Jag borde veta vid de här laget att sånt bara ger mej mkt mer ångest. Men endå så sticker jag fingrarna i elkontakten.

Jag ääär verkligen suuuper töntig.. Ja erkänner jag är en sucker för vissa... så larvig är jag..!

Lite bakrund till varför jag är såååå töntig
Det finns en kille.. hihi.. (jag har varit med hans kompis, men de hör inte hit) jag har sätt den här killen flera gånger tidigare.. men ja inte "sätt" honom om ni fattar va ja menar.. ja har inte lagt märke till hur sjuuukt söt han är, förns i helgen..  Jag blev verkligen som en 14 årig liten flicka igen som bara ville att han skulle se åt mitt håll.. Jag är inte den som blir osäker framför killar.. Jag är den som tänker.. - jag får de jag vill ha. Men ja vet inte.. när han ler, smälter jag..
haha jag vill bara springa och gömma mej för annars äter jag upp honom!

Så jag är vääärldens största tönt! :D

Jag har faktiskt helt otroligt nog haft en ångestfri dag! jag har lust att hoppa upp och rita ett kors i taket!!
Hade ett riktigt bra samtal med min kurator idag.. vi pratade mkt om mitt destruktiva beteende.. hon sa också att eftersom mitt sexliv är så våldsamt så är de ett av mina självskade beteenden, jag har inte tänkt på det så. I helgen kommer två grabbar jag har haft en trekant med till sthlm.. och jag kommer vara ute å dricka den natten dom är här.. å när jag dricker så är min impulskontroll på noll! Jag vet, första spontana rådet är drick inte.. men de är inte så lätt.. jag vill festa åå ha kul.. helgerna får jag rymma från den krassa vardagen lite.. Jag får lägga fokus på annat..
Men när man vaknar dagen efter naken i en säng med två killar som an knappt känner och huvudet bara dunkar av alla minnen från kvällen innan så är de svårt att hålla ångesten borta.. samtidigt som de är svårt att hålla mej ifrån dom timmarna dom min och dom sek då jag är ångestfri. Så de är lite åå välja mellan pest eller kolera..

Sånna här dagar kan jag reflektera över sånt här utan att bli ledsen... jag kan se mej själv objektivt.. förstå och analyser..
De ända problemet är att jag aldrig lyckas göra något åt det.

Ja vissa dagar, minuter, sekunder så känns allt som att de kommer bli okej, att livet kanske inte är så hemskt. Att jag faktiskt klarar mej ur det här. För jag står ju fortfarande! Ja lever fortfarande, Jag går fortfarande med huvudet högt och I make no apologies for how I chose to repair what he broke.

Men sen 5 min senare så kan allt falla, då slår verkligheten och mina tankar går i helt andra banor..


"I was fighting. Then I thought, just for a second, I thought ‘What's the point?' And then I let go. I stopped fighting"