The Story Behind The Disease

Det känns som om allas liv runtomkring mig utvecklas och växer. Alla är påväg nånstans men jag är fortfarande fast.. ja bara står och trampar och kommer ingenstans... min lägenhet är tom... bara jag och mitt huvud.. saknar min mamma  och min familj... saknar att ha den tryggheten runt omkring mig... känns som om jag har blivit kastad ut i de okända utan något skyddsnät...och ja hatar det. Jag hatar varenda min av det.
va jag önskar att ja hade lite mål i mitt liv, nått att sträva efter. Jag hade det förut..Ville bli politiker eller psykolog... älskar egentligen att hjälpa människor... Men sen hände det en massa skit och jag fastna.

Ja känner mej så fuckin ensam i det här.. ja vill känna mig fri... inte fast...

So sick of love songs, so tierd of tears... spelades i radion, den hade precis kommit ut. Jag älskade den.

Han plockade upp mej utanför mitt hus.. ingen visste att ja skulle träffa honom. Han hade en ljusblå fjällräven på sig , ja minns den så väl. Han frågade mig vart vi skulle, inte visste jag? Han fick bestämma..
Ja hade haft sex i en bil förut.. de va inget konstigt för mej med det. Men de va nånting annorlunda med honom idag.. han fick mej att känna mig illa tillmods... han va kall. Ville därifrån. Försökte tänka att de skulle bli annorlunda när vi stannat nånstans.
Han körde in bakom en idrottshall, ganska nära där ja bodde då. Vi stannade bilen å han knäppte upp byxorna och titade på mig.. 
Han måste driva, tänkte jag. Sug av mig sa han. Jag garvade åt honom, av chock. Nej de tänker ja inte göra svara jag. 
Då ändrades hans blick, han tog tag i mitt huvud och drog mig mot hans kuk.. Jag ryckte tillbaka. Ja säger återigen nej. Förstår han inte? är jag inte tillräkligt tydlig? Varför lyssnar han inte?
Mina nej gör honom arg... han tittar på mig som om ja inte har nått val om ja vill komma därifrån. Han ser arg ut.. men han skrattar hånfullt åt mej när ja säger nej..
Jag måste tänkt tusen tankar när vi satt där.. ja var tydlig, kunde inte sagt nej tydligare.. men han lyssnar inte.. han hör men han lyssnar inte..
Han drar återigen ner mitt huvud mot hans kuk... ja stretar lite emot men han trycker ner mig igen. Ja vet än i dag inte varför jag blev så rädd. Men tillslut gjorde ja som han sa. Jag slöt mina ögon och tänkte att de här snart är över och ja får gå hem.. då och då tänkte jag att han inte hade förstått när jag sa nej... så ja satte mej då upp igen tittade honom i ögonen och sa så klart och tydligt jag kunde. Nej det räcker nu.
Men mina ord hade ingen betydelse. Du får inte komma sa ja gång på gång.. inte i min mun.. kom inte..
Ja blundar.. snart snart är de över.. snart är du hemma.. sen kan vi glömma de här..
Han kommer.. och han har händerna runt mitt huvud så ja kommer ingenstans.. ja öppnar bildörren och spottar..
De är först nu min ilskar börjar tappas upp.. ja hatade honom.. vad trodde han att jag var? jag satt tyst i bilen på vägen hem.. visste att om ja skulle öppna min mun å säga nått så skulle jag börja gråta. Jag ville inte ge honom den tillfredställelsen. Han å andra sidan frågade mig gång på gång varför ja va sur. Jag kan än idag inte förstå att han inte fattade. För jag var tydlig. Ja smällde igen bildörren när vi va utanför mitt hus.. gick in i porten.. kröp i hop i ett hörn..
Ja kan inte gå hem, inte nu, inte såhär.. ja kunde inte gråta.. hade panikångest... Jag kunde inte heller sitta i porten för länge. Tänk om nån skulle komma..
Försökte samla ihop mig själv, lugna mej. tog hissen upp.. ett djupt andetag och in i lägenheten.. förbi mamma in på toaletten.. Tror ja borstade mina tänder i 10 min innan ja gick ut.. in i mitt rum... trygghet.


So sick of love songs, so tierd of tears. Ja brukade älska den låten.

Vet att ja har varit borta.. inte ens läst bloggar på jätte länge.. inte orkat skriva.. tror inte jag har haft nått att blogga om.. men ska försöka bli bättre iaf..