Ett minne blott
Det va kallt, eller snarare kyligt. Min hjäta dunkade i 120 när ja gick lägnst den långa smala
grusvägen...
Pratade med honom i telefon, han lät inte nervös alls.
Minns att det var mörkt.. ödsligt.. dimman låg tät över de gröna fältet.. Spöklik minns ja den kvällen..
Han sa att han var bakom mej...vänder mej om å där va han.. vacker som alltid.. med ett leende som ingen annan..
Ja skakade fortfarande.
Frågade honom vart vi skulle..
skogen sa han..
Skogen?!?
Åå så blev det. Vi gick upp ganska långt så ingen skulle se oss.. han tog mig i handen och ledde mig upp..
Ja hade en lång vinterjacka på mej.. och svarta
tajts med vita stäck på sidorna.. minns mina tajts så väl..
Han ställde sig vid ett träd, drog ner byxorna
Jag skakade fortfarande när ja ställde mig på knä.. jag såg ingenting i mörkret..hans hand visade mig vart jag
skulle suga.. och de gjorde jag
vid det här laget ville ja nog bara springa hem till mamma, men de gjorde ja inte..
Ja stängde av.. kollade ner mot vägen.. undrade om nån skulle komma.. skakade gjorde ja fortfarande..
Han kom, utan förvarning..
äckligt
äckligt
äckligt
Beskt och surt smakade det
Ja ryckte till och spottade..
Han drog upp byxorna och började gå neråt..
tusen tankar snurrade, var de här allt? varför varför gjorde ja det?
Han gick 5 m framför mig hela vägen tillbaka till t-banan..
Vi sa ingenting, och sen vek han av vid ett hus...
Jag va nyss fyllda 13
